Arkiv Stephanie Ammerman -

Mat

Jag har varit i NY i några dagar och jag känner redan hur jag växer.. Hur ska jag klara 10 månader utan att behöva rullas hem?!


New York!

Just nu star jag pa applestore och langtar efter att fa komma ut! Jag sag High School musical 3 tva ganger pa flyget idag. Jag han aven med att sova mycket och att se eagle eye en gang. Hotellet ligger PERFEKT! Vi har utsikt over time square och det ligger pa brodway, kan det bli battre?! Det kanns verkligen som att ag har varit har forut, nagot som jag vet att manga gor. Nu ska vi ta en promenad i central park och sen blir det middag. Vi tankte vanta med abercrombie n fitch tills imorgon men vi far se om vi kan halla oss tills imorgon.


Imorgon blir det shopping! Ska forsoka att inte komma hem fattig men det kan bli svart for en som mig. Nu ska vi fortsatta, ha det bra! 

Att välja organisation


Bild lånad av: utbytesstudent.se - studera utomlands

Att välja organisation tyckte jag var svårt men det behöver inte vara så svårt! Priset varierar mellan de olika org. för mig (och de flesta jag vet) hamnar priset upp mot 100 000. Hälsoundersökningen kostar, ev. vaccinationer kostar, försäknring (vilket är obligatoriskt), avbeställningsskydd och kostnader för visum. Fickpengar får man bestämma själv hur mycket man vill ha, de flesta rekommenderar 15-25 000. Med rotary får man månadspeng från organisationen så där behövs det inte lika mycket. Jag hade tänkt ha 30 000 i fickpengar, mest för att kunna göra vad jag vill utan att behöva vara orolig för min ekonomi hela tiden. Förhoppningsvis tjänar jag ihop till 30 000 och som det ser ut just nu kommer det inte vara några problem.

Programavgiften varierar. YFU är billigare än tex. EF och det är för att YFU är en ideell org. och flygresan inkluderas inte i priset. Programavgifterna ökades till 09/10 vilket påverkade att jag inte valde EF. Explorius var den enda org, som inte hade högt så mycket av de som jag ville åka med.

Jag valde explorius för att jag vill ha en organisation som ger mig garanterad plats i värdfamilj, liten org. som håller koll på alla (när jag mejlar känns det som att de vet vem jag är) jag ville inte ha ett på tok för högt pris (Explorius låg bland de lägsta då jag sökte) och som jag ville göra delstasval. 3dagaras campet i NY är en bonus som jag inte tackar nej till.


my high school year 09/10

När jag var mindre började drömmarna om USA. Min farfar har bott där sen långt innan jag föddes och mina föräldrar fick mig att älska att resa och att vara utomlands. Jag vet inte när jag fick upp ögonen för utbyte, det måste ha varit många år sedan. Jag och pappa har alltid diskuterat det och vi pratade mycket om hans halvår när han bodde i Saudi. När jag gick i 8an så visste jag inte om jag ville åka high school eller collage, jag visste bara att en dag skulle jag lämna svensk mark. Jag diskuterade mycket med andra som hade åkt iväg och fick tips och mycket vetskap om vad utbyte innebär. Jag visste att om jag skulle åka high school skulle jag göra det sista året.

När jag började gymnasiet hade jag bestämmt mig för att åka collage, jag ville inte missa ett år av gymnasiet och de flesta i min klass skulle åka efter gymansiet. I slutet av 1an hade jag bestämmt mig, såklart att jag ska åka high school. N
är jag sedan beställde hem alla kataloger (för typ 2340 gången) kom jag till ett svårt val. Vilken organisation ska jag åka med? Från början tänkte jag åka med EF, Sveriges största organisation. Jag började vara inne på utbytesstudent.nu (ett forum) och där läste jag om alla möjliga olika organistaioner. Där upptäckte jag en org. som jag inte hade sett förut: Explorica. Jag kollade in deras hemsida och skickade efter katalogen. Jag satt flera dar i rad och jämförde och tillslut kom jag fram till ett beslut: Jag ska åka med Explorica (nu explorius).

Det som fick mig att välja Explorius framför alla andra var: priset, 3-dagars campet i NY och gratis delstatsval. Jag var inte så sugen på att åka på EF's 2 veckors camp, trots att jag har hört så mycket om det. Jag beslöt mig för att tro att de inte skiljer sig så mycket från varandra.

Jag skcikade in en intresseanmälan. Jag väntade och väntade på ett samtal från Explorius så jag kunde få gå på intervju. Jag kommer ihåg när de ringde, jag var hemma hos bella och jag var berättade att jag skulle resa bort. Jag skulle ringa efter min vecka i spanien för att planera in ett möte och när jag tog upp telefonen och ringde kände jag mig lugn och samlad, inte alls nervös vilket jag ofta är när jag ska ringa viktiga samtal.

Jag fick hem en massa papper som jag skulle fylla i, jag skulle ta med dom till intervjun och det var hemskt att fylla i dom. Jag ville skriva "rätt", jag ville att de skulle läsa och tänka att "hon är perfekt". När intervjun äntligen kom trodde jag att jag skulle dö! Jag var så nervös, så sjukt nervös men det gick bra. Caroline var underbar och vi pratade i minst 1,5 timmar om usa och allt som har med utbyten att göra. Intervjudelen var jag nervös över, men det visade sig att jag inte hade behövt vara. Hon började med frågor på svenska, de liknade dom som jag hade fått hem från posten. Jag var orolig över att jag skulle svara något fel så jag kände mig stel. Engelska delen blev på svengelska! Jag ville svara så rätt som det bara gick men istället så blev jag så nervös så det lär som att jag inte kunde prata engelska.

Efteråt sa hon att det var lungt och att jag säkerligen hade blivit antagen. Det skulle vara någonting som de amerikanska organisationerna inte klarade av som skulle stoppa mig från att åka. 1 vecka senare fick jag ett brev hem, jag hade blivt antagen!

Aldrig hade jag trott att det var så mycket som skulle göras! Det var engelskatest med min engelskalärare, läkarbesök, betygsöversättningar, vaccinationer, etc. Det låter inte som att det var så mycket men det var sjukt mycket! Jag fick min deadline förlängd säkert 60 dagar!

30:de december skickade jag in mina kompletta ansökshandlingar. Jag hade önskat delstatsval: Arizona, South Carolina och Oregon. Jag vill helst hamna lite längre ifrån "utbytesstudentsamlingarna" som ligger i midwest. Där hamnar de flesta utbytesstudenter coch det är säkert hur bra som helst men jag vill gärna någon annanstans.

I januari loggade in jag på SMG för att se att jag hade fått Arizona som delstat och att de har börjat leta efter familj åt mig. Nu har det gått 30 dagar och ännu ingen familj, men de flesta får sina familjer i vår/sommar så att få den nu skulle vara ganska chockerande.

i Augusti försvinner jag i 10 månader för att vara med om mitt livs största äventyr, MY HIGH SCHOOL YEAR 2009/2010!!

Days Unplaced: 30

30 dagar... Jag har varit oplacerad i 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle vara så otålig men jag börjar bli nervös, tänk om ingen vill ha mig!? Jag är ju vegeterian så det försvårar hela läget. Det kommer sluta med att ingen i Arizona vill ha mig så istället byter de delstat till minnesota. Jag får en underbar familj och jag är glad trots att jag inte hamnade i Arizona, tills familjen ångrar sig och tar en koreansk basketspelandeutbytesstudent istället för mig och explorius berättar att jag är omöjlig att placera ut så istället får jag en chockladask och en lapp där det står "bättre lycka nästa gång"...

På något sätt känns det inte så verkligt än. Jag, lilla Stephanie som har drömt om att åka utbytesstudent så länge jag kan minnas ska uppfylla min dröm. Jag tror att allt kommer kännas så mycket mer verkligt när jag har fått placering och utresedatumet kommer. Jag ska förverkliga en av mina största drömmar!

I've got nerve

Det är pinsamt, jag tänker inte berätta hur det gick till men jag lyssnade iallafall på en låt som fick mig att inse något. Jag ska inte rymma från mina problem, jag vet vem jag är och jag vet vart jag står. Jag är tillräckligt stark för att stå upp för mig själv och vill jag inte ta tag i problemen behöver jag inte det, men jag ska inte rymma från dom.

På något sätt känns det som att jag precis hittade tillbaka till mig själv! Hur tusan kunde jag glömma bort vem jag är och vad jag står för! Jag är bäst i världen

I know where I stand
I know who I am
I would never run away when life gets bad, it's
Everything I see
Every part of me
I know I can change the world, yeah, yeah, yeah
I know what you like
I know what you think
Not afraid to stare you down until you blink, it's
Everything I see
Every part of me
Gonna get what I deserve
I got nerve

Isvaksbadande!

Det märktes i luften att dagen var kommen, dagen då det var dags för Nv2b på JENSEN gymnasium västra skulle hoppa i vaken!
Hellasgården var platsen för dagens isvaksbadande och klassen samlades 9 vid sjön. Efter att alla hade bytt om och gjort sig klara för att hoppa i vaken stod vi på en rad och kollade på hur vi skulle göra vilket vår lärare visade. Nästan alla var uppklädda i underställ, vindbyxor, fleecejacka, vindjacka, vantar och mössa. Bakifrån på klasslistan skulle vi hoppa i. Vi stod på kö och inväntade vårt öde, isvakens hål.

Jag, som var den som var mest taggad, var någonstans i mitten. Jag och min mamma hade komponerat ihop lite kläder som resulterade i att jag fick en outfit som liknade en tomats. Jag fick låna Henriks vantar, som han kastade av sig precis innan han sprang upp till bastun. Jag stod och hoppade och dansade för att försöka få upp värmen, men trots det frös jag något enormt om mina fötter och fingrar. Jag hade visualiserat gång på gång hur jag skulle göra: Hoppa i med armarna ut i luften, vänd mig om, sätt i vänster isdubb i isen, blås i visselpipan, kasta upp hansalinan, sätt i högerisdubb och dra mig upp samtidigt som jag sparkar med benen. Jag kunde händelsemönstret utantill, baklängen och uppochner, jag var redo.

Det blev min tur, en lärare från en annan JENSEN skola började trä på isdubbarna runt halsen. Sen var det bara på med ryggsäcken och vänta på min tur. Innan jag hoppade i fick jag ett rep runt magen om det skulle hända något och de skulle behöva dra mig upp. Jag började närma mig kanten, det var halt. Jag stod vid kanten och kollade ner i hålet, det var stort och mörkt.  Mina sista ord var:kolla nu!!? innan jag tog ett stort steg ut i isvaken med armarna rakt ut.

En halv sekund senare möttes jag av kyla, men inte den kylan jag trodde att det skulle vara. För att förhindra hyperventilering som är vanligt vid kallbad andades jag djupt, in genom näsan och ut genom munnen. Jag började med att vända mig om, dra loss min vänstra isdubb för att sedan ta visselpipan och blåsa. Anledningen till att vi blåste i visselpipan var för att få en lugn anding, vilket jag redan hade. Efter visselpipan skulle jag kasta upp hansalinan, linan till hansalinan hade hamnat under min arm så jag sökte innan jag fann den för att dra loss den och kasta upp på land. Det var dags för högra isdubben, när jag skulle dra ut den hade den fastnat i hansalinan vilket gjorde att jag fick trassla upp lite lina innan jag kunde börja dra mig upp, jag sa även att den hade fastnat av ren reflex. I med högra isdubben och börja sparka med benen. Jag kände ett drag i magen vilket hjälpte mig upp. Det hela tog 10-30 sekunder men kändes som 2, tiden flög iväg.

Väl uppe på land hjälpte en lärare mig med att få bort ryggsäcken vilket tog en liten stund då knäppet var kallt och hårt. Under hela tiden andades jag sådsjupt som jag bara kunde. Jag fick flera gånger beröm för mitt lugn och jag kände inte alls någon stress. Tillslut blev jag fri från rep och ryggsäckar, jag sa några snabba ord innan jag började traska upp mot bastun. Halvägs träffade jag min gammla klasskompis Dan som jag kramade och prata lite snabbt med, han skulle nämligen hoppa efter. Det iskalla var borta och istället kändes det bara blött, det ända jag frös om var mina händer och fötter. Jag kom på att jag var tvungen att gå in i omklädningsrummet och kasta av mig alla kläder och gå in i bastun. När jag försökte ta av mig kläderna var mina händer som förfrusna men jag fick av mig allt och jag gick istället in i bastun.

Efter att ha bastat i 10 minuter hoppade jag in i duschen och duschade 5 minuter i varmt vatten. Efter det var det bara att klä på sig och bege sig tillbaka till skolan. Efter isvaksbadet kände jag en kick, adrenalinet var fortfarande högt och jag var lite gladare och väldigt nöjd över mig själv att jag var modig och gjorde det.

Jag tycker att det var jäkligt roligt och skulle absolut, utan att tveka, tänka mig att göra om det.


Lösgodis

Jag älskar godis, jag älskar verkligen godis! Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan godis i 10 månader, eller räätaresagt: jag kommer inte klara mig utan lösgodis i 10 månader. Jag har redan planerat att köpa med x antal lösgodis och lägga i platsbyttor (tänk glasstetra) och ta med  mig, men känner jag mig själv är det godiset slut efter 3 veckor.

Någon som vet hur jag ska lösa vår tids största i-landsproblem?


"ta vara på tiden"

Jag hänger mycket på utbytesstudent.nu, det är ett forum för utlandsstudier som har hjälpt mig otroligt mycket med allt när det kommer till förberedelserna inför mitt USA år.

På forumet skrev jag tydligt att jag gärna skulle vilja åka om 2 minuter (, okej inte ordagrant men ni förstår) och då börjar några f.d utbytesstudenter och nuvarnade utbytesstudenter skriva "ta vara på tiden".
 
Ta vara på tiden, ta vara på tiden...  Det jag vill med tiden är att pausa den, jag vill spola tillbaka tiden, jag vill göra allt, sålänge jag slipper vara med om den här tiden. Just nu sysselsätter jag mig mycket (för mycket för att det ska vara bra för hälsan) för att slippa tänka på tiden. Att dansa 4,5 timmar/dag, att träna 7 grupper i dans och gympa, att plugga resten av tiden och bara ligga i sängen och tänka på framtiden är kanske inte det bästa jag kan göra, men jag måste för att fortsätta orka.

Ta vara på tiden, vad innebär det egentligen? Leva som jag har det nu och inte tänka framåt. Jag tänker hela tiden på framtiden! Jag pluggar för att jag har en framtidsdröm (läkare) och nu, när min tillvaro inte är den bästa vill jag mest bara försvinna. Är det så konstigt då att jag vill försvinna till USA som jag har drömt om i 5 år? Nej, tror inte det. Sen att drömma om USA kan man definera på olika sätt. Jag vet att jag inte ska skapa förväntingar och åsikter, men för det första är det svårt när man vill något så mycket. Sen att drömma om att man lever sitt liv i USA och är en cheerleader och dejtar snygga killar hela tiden är en helt annan sak om att drömma om att man är där, vad nu är där innebär. För mig innebär där att jag inte är här...

Jag vet att jag kommer att sakna riktiga vänner, men jag vet att mina riktiga vänner är kvar och några av dom ska också iväg. Det jag tror att jag kommer att uppskatta mest är att jag kommer att förstå hur mycket sverige och allt jag har här betyder för mig! Jag kommer att bli starkare, det vet jag. Jag vet inte hur eller när jag kommer känna av den styrkan men att leva ett år på egen hand kan inte skada mig.

Jag behöver ingen uppläxning, jag vet som är bäst för mig och detta var inte menat som något påhopp. Jag är så glad att de på forumet berättar hur de upplever allt, men det jag inte uppskattar är att de försöker berätta hur jag kommer att känna och må. Förhoppningsvis kommer jag att skriva samma sak i forumet om 1 år. Jag kommer berätta att de ska försöka ta vara på tiden innan de åker, tiden som aldrig kommer tillbaka. Jag tror och vet att många av deras ståndpunkter bygger på deras upplevelser och hur de har utvecklats. Jag är jätte glad över att de försöker få mig att förstå att jag kommer att ångra att jag inte tog vara på tiden, men jag vill helst vara den som får mig själv att förstå det.

Jag vill iväg så mycket så att det gör ont!

helt onödigt inlägg

Jag har blivit sjuk, igen! Världens dunderförkylning vilket har bidragit till huvudvärk, ont i kroppen och bara allmänt sliten. Jag som har som mål att ha 100% närvaro den här veckan. Jag har fysikprov imorgon, jag borde plugga men jag vet inte. Jag fick iallfall MVG på min första labrapport i fysik så jag har uppnått målen för optikdelen iallfall. Jag orkar bara inte skolan. Ibland funderar jag på att skita i att försöka få alla MVG den här terminen också, men när jag verkligen skiter i det får jag högsta betyg i allt jag lämnar in och då vill jag fortsätta.

Inget nytt på värdfamiljsidan. Jag vet ju iallfall att min fil inte är borttappad så någon dag innan jag åker har jag nog fått värdfamilj. Idag försökte jag även övertala Lydia till att åka som utbytesstudent, hon ska prata med sina föräldrar och skicka in intresseanmälan snart förhoppningsvis :) Jag är ganska duktig på att övertala männsikor till deras bästa. Jag kanske borde fortsätta med att övertala männsikor, har ju redan fixat 2.


Nu ska jag plugga, pinsamt att skriva G på povet. Då blir jag anklagad för fusk och får IG i kursen, eller nått.

SNART NYC!


abcdefg..

Idag känner jag mig extra ful, jag har ont i halsen och kan inte andas genom näsan, jag känner mig korkad och dum som inte har pluggat inför provet på torsdag och just nu skulle jag bara vilja försvinna några månader och komma tillbaka till en perfekt värld. Varför kan det inte vara augusti nu?

Eftersom jag är så ful idag så tar jag en gammal bild där jag ser ut att ha lite livsglädje..


I'm still standing for hope and glory

18 dagar oplacerad....


Jag ocb bebis - Jag osminkad och i träningskläder. Lady - böjda ögonfransar och säsongens päls.

Gulligt :)

Jag blev så glad när jag läste den här kommentaren :) Tänk att hon tog några minuter att skriva det till mig. Så gulligt! :D

Hey Stephanie

Jag heter Christa och ar i California som en utbyteselev just nu. Ar hos min area rep for veckoslutet och hjalpte henne att organisera nagra files. Min area rep ar ocksa the regional coordinator for California, New Mexico, Nevada och Arizona sa du kan vara ganska sa saker att din stat blir en av de fyra. Men tibax till saken. Nar jag hjalpte henne med filerna sa kom jag over ditt namn och tankte att de var kanske Stephanie fran forumet. Its a small world huh :P Men jaa, sa din file ar inte borttappad haha :) Den finns mitt framfor mig :)


Tack Christa!

Melodifestivalen

Jag älskar melodifestivalen, samtidigt som jag hatar den. Jag är uppvuxen med melodifestivalen, sen jag var liten har mamma alltid varit borta flera veckor i rad för att hon ska med och alltid har jag suttit hemma och hejat på mammas artister. Idag hade jag rysningar i hela kroppen, jag upplever känslan av att vara på plats. Jag tänker på mamma och det ska bli skönt att slippa bo helt ensam, hon kommer ju hem imorgon! Otur att det gick dåligt för både Nina och Shirley.. men men, vad kan man göra?

Jag kommer att sakna melodifestivalen enormt när jag är borta i USA. Det blir första gången på lääänge som jag inte är i globen under finalen och på efterfesten efteråt.

Jag hittade ett klipp där mamma är med på Tobbe Eks blogg där han försöker övertala mamma att klä av dansarna igen. Hon spelar svår? Anledningen till att dansarna hade linnen på sig var för att de tyckte att det kändes för naket. Jaja.


Även från Tobbe Eks blogg:
På presskonferensen fortsatte jag att bråka med Nina om de numera påklädda dansarna i hennes nummer. Jag tror att jag fått över henne på min sida igen, nu gäller det bara att övertyga Nancy på skivbolaget. Hennes sista kommentar var faktiskt:

- Men om nån ur publiken kanske rusar upp och sliter av dem kläderna?

Jag är inte riktigt övertygad om att det är en så bra idé, Nancy...


Give me give me give me...

Jag har fortfarande samma "profil"bild och jag har fortfarande inte fått någon familj.. Vill ingen ha mig?! Kom precis hem från lekgympan=360kr rikare. Imorgon har jag 4 danspass =480kr rikare. Nu funderar jag på om jag ska gå och spela innebandy men jag har vrickat foten så den gör lite ont. Nej, jag ska sova en timme, sen får jag se.


trött, sliten och dum


days unplaced: 12

Jag har forfarande min gamla fula bild, det är inte så konstigt att jag fortfarande inte har fått någon familj! 12 dagar känns som en evighet!