Bowling
Jag kom sist i bowlingen, obs. jag var den enda med staket. Nicklas var jätte arg på mig för att jag körde med staket (vilket jag alltid gör för att annars blir jag så arg och vill inte spela) men när han fick dubbelt så många poäng slutade han tjata.
Jag och mitt klot - körde på en blå 8 
Smulan och jag
Jag lyckades övertala alla till en grupp bild.
Vet inte riktigt om det var rätt att bowla i det halsbandet men jag gillar't.
Fusk
Amigossssssss
Idag i skolan satt jag på kanten vilket jag gör med jämna mellanrum. I min klass har vi bakre raden och dit tillhör även kanten. Jag får egentligen inte chilla kanten för jag bryr mig för mycket om skolan, det är bara de som är helt slut (dvs. alla underbara killar i klassen) som får sitta på bakre raden. Jag sitter på kanten för att när man sitter på andra ställen i klassrummet så blir man störd av allt prat, när man sitter i smeten är det lättare att koncentrera sig på läraren, anser jag. Det är ganska underhållande att sitta på bakreraden för att det händer alltid saker, man blir verkligen aldrig uttråkad. Jag blir dock ganska mobbad, det blir jag även fast jag sitter på andra sidan klassrummet och jag har bara mig själv att skylla egentligen. Hade jag varit längre, varit tråkig, inte gillat USA, varit mindre konstig och hatat att diskutera så hade jag kanske fått sitta en hel lektion utan att jag har människor som sitter och viskar på låtsasspanska i mina öron, kastar ner alla mina saker på golvet, förlorar en tävling jag inte ställde upp i och får höra att "det är ni, era jäkla jänkare som förstör världen". Vet inte riktigt hur jag helt plötsligt blev amerikanare men jag älskar att säga emot allt de säger även fast jag håller med dem ibland.
Det är min bonusbrors födelsedag idag så vi ska fira med bowling och middag. Det finns inget som jag är så dålig på som bowling (okej, nu överdriver jag men jag är riktigt dålig). Så fort jag är dålig på något tappar jag intresse och därför måste jag köra med bumpers för att se till så att jag inte förlorar med negativa poäng (trust me, jag skulle kunna få negativa poäng i bowling).
träningsvärk 101
Jag tränar nästan aldrig, jag håller i mina danspass för barn och så håller jag i Ixumba. Sen blir det yoga ibland också men that's it när det kommer till träning. Jag vet inte ens hur man gör på ett gym och jogga - det gör jag bara till bussen!
Nu körde jag iallafall 1 timmes Ixumbapass ensam för att förbereda och sen visade det sig att Ixumban egentligen kör igång nästa vecka så jag och Anna var ensamma i spegelsalen och körde passet tillsammans - fullt ut. Efter det körde vi på med stryka i 40 minuter. Jag ville verkligen gråta för att det gjorde så ont! Snacka om att Anna och jag kommer att ha träningsvärk imorgon!! Vi har inte tränat sen senaste Ixumba passet vilket var i december och jäklar vad ont jag har nu. Orkar inte ens gå upp för trapporna och det gör verkligen ont att sitta vid datorn. Jag förtjänar smärtan och nu ska jag börja träna mer ofta.
När jag kom hem hade Mami gjort klart maten och jag åt världens godaste fiskrätt! Är det bara jag som hatar att ha en förälder som lagar så jäkla god mat? Jag bara äter, äter och äter, bara för att det är så gott. Det är bättre när jag är hos pappa (sorry papi men du är inte världens bästa kock) för då hittar jag iallafall en gräns och kan sluta äta när jag är mätt.
Min mat får stå för kvällens bild!
Drop it on me
Inatt vaknade jag och började gråta för att jag hade drömt en mardröm. Det var riktigt obehagligt och den var så verklig och jag hörde en massa röster i mitt huvud och jag drömde att jag väckte mig själv men rösterna var kvar och jag blev helt galen och försökte väcka mamma men hon vaknade inte och då bestämde jag mig för att jag skulle hoppa ut genom fönstret. Det låter jätte töntigt men det var jätte obehagligt!
Nu håller jag på med Ixumban, måste färdigställa albumet och sedan ha allt färdigt för ikväll. Ska bli kul att köra igång igen! Jag kommer att ha träningsvärk imorgon!
Jag låtsas gärna som att jag är väldigt sportig men det är lika sant som att jag åt en blodig biff igår..
TOEFL
Så här är delarna uppdelade:
| READING | 3–5 passages, each containing 12–14 questions | 60–100 minutes |
| LISTENING | 6–9 passages, each containing 5–6 questions | 60–90 minutes |
| BREAK | - | 10 minutes |
| SPEAKING | 6 tasks and 6 questions | 20 minutes |
| WRITING | 2 tasks and 2 questions | 55 minutes |
Jag kan berätta att testet gick åt pipan! Jag var så stressad och nervös att jag förmodligen failade testet och att alla låg olika gjorde inte saken bättre. Min svagaste del i engelskan är läsförståelse, vet inte varför för det känns som att jag förstår men sen blir jag förvirrad av svarsalternativen och klockan som tickar ner att det verkligen inte fungerar. Jag lyckades även vara en av dom som fick den långa versionen av läsförståelsen så jag blev jätte stressad och sabbade förmodligen allt.
Listening var helt okej, jag är stark i listening men nu hade vissa börjat med sin speaking så jag hade det EXTREMT svårt att kunna koncentrera mig och började lyssna på de andra vilket gjorde att jag missade några frågor men det kändes ändå som att den delen gick helt okej.
Vi var tvugna att ta 10 minuters break och när vi kom tillbaka var det dags för min starkaste del - Speaking. Jag börjar lyssna på frågorna och hej hjärnblockering!!!! Det stod helt still i mitt huvud när jag skulle svara! Detta hände flera gånger under alla 6 frågor, jäklar alltså! Min starkaste del blev helt plötsligt min svagaste och jag som hade hoppats på att jag kunde dra in bra med poäng här, tusan vad fel jag kunde ha. Stressen blev för mycket men nu vet jag till nästa gång hur jag ska göra för att klara av den.
När jag sedan kom till Writing var jag så upprörd över att jag sabbat speaking att det tog några minuter innan jag samlat mig. Första writing delen gick ganska dåligt men jag hann precis klart innan tiden tog slut. Andra delen av writing gick helt okej, kändes som att jag fick till det förutom en del som kändes helt fel i sammanhanget men det kändes ändå okej.
När jag lämnat testsalen och var påväg hem fick jag världens huvudvärk - förmodligen både från att ha suttit och stirrat in i en dator i 4,5 timmar + nervositeten. Jag var arg på mig själv för att jag inte intalade mig själv att det inte spelar någon roll hur det går men av någon anledning så ville jag att det skulle gå så bra att jag blev för nervös.
Jag kommer förmodligen behöva skriva om provet om 3 veckor, jag får resultatet om ca.2 och eftersom det verkligen kändes som att det gick helt åt skogen så förbereder jag mig för att behöva skriva om det och kan därför öva på lösförtåelse och nu vet jag hur det kommer att fungera nästa gång.
Hatar att jag är så arg på mig själv men jag får fler chanser och det är synd att det gick dåligt men det finns ingenting jag kan göra åt saken nu och mitt liv går inte under.
attans också
Jag somnade när jag kom hem runt 17 tiden och vaknade nu!! Klockan är 20 i 3 och jag sov bort hela dagen... Problemet är nu hur jag ska kunna somna om och sova hela natten.. Jäkla I-landsproblem.Jag hade kunnat fortsätta sova om det inte vore så att människor sitter nere i vårt kök och diskuterar (love you guys men ibland blir ni lite väl högljuda). Skönt iallafall att jag mår bättre nu än vad jag gjorde när jag kom hem..
Såg att jag hade kvar blodapelsiner i kylen som mami köpt åt mig, visste inte att jag hade dem så nu måste jag förmodligen äta upp alla för att vara säker på att ingen tar någon blodapelsin från mig. Tack till min familj + vänner som får mig att känna mig otrygg i mitt egna hem, kan inte lämna mina blodisar ifred utan att någon kanske tar dem. Funderar starkt på att införskaffa i ett kassaskåp där jag kan förvara mina älsklingar!
Jag ska berätta imorgon om vad jag gjorde idag.
Nervös
work work work
Imorse åkte jag och till sushi stället och köpte med mig 8-bitars och mötte upp Anna utanför thaien och så gick vi till skolan och åt. Sedan var det historia som stod på schemat och sen var skolan över! Kort och bra dag, jag älskar historia, det är så jäkla intressant.
boom boom pow
haha, alltid den amerikanska posen, handen på höften och ett stort leende!
Imorse innan skolan, varför gör man alltid så muppiga miner när man tar kort på sig själv? Håret var iallafall snyggt, nyfönat :) det höll i 2 minuter..
Komplimanger
Jag har verkligen blivit bättre och kan numera le och tacka men förut hade jag avsiat den genom att komma med en förklaring cilket jag fortfarande kan göra omedvetet. tex: "Va fin du är i håret" Svar: "ush nej, det ser hemskt ut". Varför kan jag inte bara säga "tack" och le?
Egentligen vet jag varför man undviker att säga tack, om man säger tack visar det att man håller med och i lilla landet lagom så ska man inte vara nöjd med sig själv, eller man ska inte visa att man är nöjd. Förr kändes det som att människor bara sa så för att testa en, för att se till så att man inte är för självgo. Men nu, det är ju inte direkt så att någon säger det för att vara elak, de vill vara snälla och genom att ge en komplimang sänder de ut lite positiv energi och vad får de tillbaka när man undviker att säga tack? Svar: negativ energi. Vem gillar negativ energi? Svar: Ingen. Det här är ju lika lätt som 1+1 så varför är det så svårt i praktiken?
När jag ska sitta i heta stolen och folk ska ge mig komplimanger blir jag stressad, jag börjar pilla på naglarna, skakar ena benet, stampar med foten. Jag vet inte varför men jag tycker att det är jobbigt men jag vet att jag måste bli ännu bättre! Att ta emot komplimanger ska inte vara jobbigt, det ska vara underbart och nu måste jag inse att det är en svaghet som jag måste förändra.
I USA fick jag komplimanger jämt, det var nästan varje dag jag fick höra något. Var jag inte söt så var mitt hår fint, jag var grym på att dansa eller så hade jag en härlig personlighet. Då var det inte svårt men tillbaka i Sverige så är det inte okej på samma sätt.
Jag lovar mig själv på att bli bättre på att ta emot komplimanger och inte undvika dem, jag ska verkligen se det som någonting positivt och inte som något stressframkallande event!
Middag
"äru bakis elller?"
Huvudvärk
Ambassadeur and Dada Life
Kvällen började på Hellströms där vi var ett stort gäng, det var 90's kväll så jag stod och dansade till ganla hits från nostalgitiden! Folk kollade konstigt på mig, jag tror inte att det är meningen att man ska dansa där men stoppade det mig? nej.
Jag, Amanda och Linn hade "vunnit" biljetter till Dada Life som spelade på Ambassadeur inatt så vi drog dit med Charlie & co. som också stod på listan. (Mitt nya namn är nu Mofasa, eller Moffe, alla som har sett lejonkungen vet att Mofasa är Simbas pappa och detta var tack vare en scen jag, Charlie och Linn spelade upp i Robin's trapphus där jag hängde i trapporna) Jag har aldrig stått i kön till en garderob så länge som jag gjorde idag! Helt sjukt. Jag hade inte planerat att gå till Ambassadeur utan jag trodde vi skulle till Laroy så jag hade blåjeans, spetstop, håret i en hästsvans och mörk sminkning.
Stack jag ut på Ambassadeur eller stack jag ut på Ambassadeur? Jäklar vad jag stack ut. ALLA tjejer såg likadana ut och där kommer vi, 3 sköna tjejer utan vitt lockat hår och kortkortkort (ja, så korta var klänningarna), och dansar galet. Jag önskade lite att jag hade satt på mig ett par högklackat eller en klänning för att vara mindre utanför men nej, jag fick vara den konstiga tjejen med jeans.. Allt var iallafall på top tills jag fick en armbåge i huvudet (så kort är jag) och jag ville gråta pga. smärta i huvudet. Någon slog till hårt kan jag säga! Jag beslutade mig för att jag blev tråkig så jag tog bussen hem.
Jag hann iallafall få en uppblåst banan i huvudet (kan äntligen kryssa av det på min bucket list, YES!!) och jag hann se Nils dröm tjej - September. Jag har även skypat med min bästis Teresa som hade kommit hem från skolan så vi pratade lite om hennes ev. sverigetrip som kommer att ske i sommar!
Skolan börjar 11.15 imorgon så det är dags för mig att sova! God natt
Hungriga brudar
Utgång
Sushi
I skolan hade i läxförhör i kemi b, det gick bra tror jag. Känns som att jag klarade det, jag var egentligen inte redo då jag knappt ens kollat i boken men jag klarade det med hjälp av lite hjälp från de andra i klassen precis innan och saker jag kommer ihåg från Kemi a och de lilla jag har hört på lektionera.. Skärpning Stephanie! Måste börja lyssna!
Hemsk bild men det bjuder jag på!
MUMS!
"Köp din egen mjölk!!"
Så här ligger det till: Min mamma har köpt o'boy till mig för första gången på typ 15 år! Hon har fått för sig att vi brukade dricka varm choklad med vispgrädde när jag var liten men detta skedde nog utan min vetskap (Can't blame them).
Min familj anser att jag förbrukar för mycket O'boj - det och blodapelsiner och förrigår sa min mamma till mig att jag måste sluta dricka upp mjölken (vilket jag inte gör - den försvinner på annat håll) så igår var jag riktigt omogen och fick och köpte 2 liter mjölk som jag skrev mitt namn på och jag har hotat med att den som dricker av min mjölk måste kanske dö.. (Av någon anledning skriver jag mitt namn på allt som är mitt. som att det skulle förhindra någon från att de mina saker - en blodapelsin försvann faktiskt! Jag har fortfarande inte hittat gärningsmannen men när jag gör det....)
Nu säger min mami att jag inte får röra vattnet i kranen - det tillhör tydligen henne.. Jag tycker att hon går ner på en omogen nivå, behöver någon verkligen låna mjölk så kan jag tänka mig att sälja 2 dl för 5 kr. Jag måste tjäna på det!
Ibland är jag extra mogen!
Våga erkänna
Jag kommer från en familj där man inte ska skämmas för att man är bra på något och nu är det faktiskt första gången jag verkligen tänker efter och kommer ihåg att de andra pratade skit om mig för att de tyckte att jag skröt - allt jag gjorde vara att vara mig själv. Hur som helst så lärde jag mig att jag aldrig ska berätta för någon att jag tycker att de skryter bara för att de kan något och inte är rädda för att erkänna att dom är bra på det. Jag hade en dålig relation med den tjejen men jag utvecklades som männsika! Jag lärde mig mer om mig själv och trots att jag egentligen bara ville gråta när jag fick höra det tog jag det bra men lät mig själv vara mer i skuggan senare vilket jag idag aldrig skulle göra. Idag vet jag hur jag skulle vilja agera i den situationen och jag att människor störs sig på mig - men vafan - jag älskar inte alla männsikor så jag kan ju inte ställa det kravet på andra! too bad att du inte gillar mig för jag är en jäkligt härlig tjej och kommer att bidra med mycket positivt!
Jag vet att jag skulle kunna styra ett stort företag, JAG VET DET och när jag pratar om framtida drömmar så säger jag gärna det att jag önskar att jag hade mer tid för då skulle jag inte bara bli läkare utan jag skulle även vara VD för ett företag och bli en av de bästa i branchen. den inställningen tycker jag att ALLA ska ha, tycker ni att ni är bra på något - erkänn det för er själva och skämms inte för att tycka det!!!!! Ni kanske inte tror att jag kan styra ett företag och såklart hjälper stöd mycket men att jag själv tror på mig är nummer 1.
Vad jag tycker är viktigt är att man frå tycka vad man vill,men man behöver inte alltid säga det! Visst - de kanske tyckte att jag var jobbig för att jag tyckte att jag var bra, men varför berättade dom det för mig?! Vi tjänar inte på att såra andra, det kanske var feedback för att de skulle vilja umgås med mig men då kan man lägga fram det på ett bra sätt. Ni behöver inte tyckta att jag är bra, men behöver ni verkligen berätta för mig att ni inte tycker det? Ni behöver inte säga något alls faktiskt! Jag tycker att jag är bra och om någon säger tvärtom visar det bara mer om dem än vad det gör om mig.
Jag tycker att jag är grymt snygg på den hör bilden - ni behöver inte tyckta det men då behöver ni inte dela med er av vad ni tycker!
Vem är du?
Idag under ledarskapen pratade vi lite om det jag tog upp för några dagar sdan och detta väckte nya tankar som jag tänkte dela med mig av.. Ida, min lärare i ledarskap, skrev upp 3 frågor på tavlan som hon ville att vi skulle reflektera över och jag vill sprida dem vidare för att genom att reflektera över sig själv kan man utvecklas!
Vem är du? Tänk efter, om du måste beskriva dig själv, hur skulle du göra det? Är du blyg? Framåt? Djup? Rolig? Tystlåten? Kramgo? Ja, tänk efter. Vem är du egentligen?
Vem är jag? Måste jag breskriva mig är jag en social, framåt, glad, positiv tjej som är extremt målinriktad och vet att inget kan stoppa mig från att uppfylla mina drömmar. Vissa anser att jag är för hyperaktiv men jag ser detta som något positivt och jag har mycket energi. Jag är bäst!
Okej, förhoppningsvis så har du några tankar över vem du är. Nu kommer vi in på vad jag skrev för några dagar sedan - vem vill du vara? För mig är det här lätt, jag är den jag vill vara men så är det inte för alla och för er som inte är det - vad är det som hindrar er?
För mig var det jätte skönt att börja gymnasiet! Innan gymnasiet var jag en student som hade G/VG i betyg och trots att jag tyckte att jag förtjänade bättre och slet som ett djur fick jag inte bättre, jag hade tagit det för lungt i 6an och 7an för att kunna gottgöra det i 8an och 9an. Jag ville verkligen gå natur eftersom jag ville bli läkare så jag frågade mina lärare om vad de tyckte om att jag skulle gå natur - både min NO-lärare och Mattelärare avrådde mig, det var hemskt men de sa det inte direkt men de sa att jag förmdoligen skulle bli tvungen att byta till samhälle efter ett år. "men se det inte som att du har misslyckats utan som att du försökte" - jag kommer aldrig glömma! Jag började natur, jag kände att jag skulle följa mitt hjärta och det visade sig vara ett av de bästa besluten jag kunde ta - när jag började gymnasiet blev jag en av de smarta tjejerna, jag hade inga lärare eller klasskompisar som hade målat upp en bild från hur jag var när jag inte brydde mig utan jag fick starta om och låtsas som att jag var värsta pluggisen och jag fick de betyg som jag tyckte att jag förtjäna! Jag blev den jag ville vara! Jag ville vara den smarta tjejen och det blev jag när jag kände att det inte var någon som höll mig tillbaka. Visst, man kan inte byta klass bara för att få en ny start men det var ett exempel på hur jag kände att jag hindrades från att vara den jag ville vara. Nu inser jag att man måste vara stark för att kunna strunta i att andra hindrar en, det krävs mod att våga bli annorlunda och inte bry sig i vad andra tycker!
Sista frågan som ställdes var: Vad har gjort dig till den du är idag? Jag anser att det är jag själv - med påverkan av andra männsikor. Nästan alla männsikor som kommer in i ens liv lämnar avtryck, alla de vi har eller har haft en relation till lämnar något. Med hjälp av min samhällslärare Josefin som jag hade i 1an (underbar människa) kan jag mycket om samhället och jag kan verkligen tacka henne för att jag är så duktig på att reflektera för hon kom med kunskap som verkligen fastnade. Visst, vem som helst hade kunnat lärt mig detta men nu var det just hon som gjorde detta och hon har lämnat ett avtryck. På samma sätt tror jag att andra männsikor lär oss om hur vi själva vill vara - vi tar efter andras beteenden men det kanske bara är jag. jag berättade om mina sociala vänner - tack vare dom är jag uttåtriktad!!! Jag hade kanske fått hjälp med det från något annat håll men det vet man aldrig och varför ska man tänka så egentligen? Jag ska vara tacksam för att de fick mig att inse att jag ville vara social och tack vare dem har kanske min sociala förmåga smittat av sig på andra!
Jag har valt vem jag själv vill vara och därför är jag den jag är idag - och tack vare relationer med andra männsikor har jag insett vem jag vill vara och männsikorna har även kommit med kunskap som har hjälpt mig att utvecklas! Även realtioner jag ser tillbaka på nu och anser att de var negativa så lärde jag mig någonting - kanske var det att jag själv aldrig ska bli sådan eller så var människan en bra männsika - jag var bara trångsynt och såg inte det då!
del 2
Kuppen - del 1
Up
Världsvan
Hur definerar du världsvan? Är det att man har sett många länder? Rest mycket? Vet hur man ska bete sig? Kan hantera människor? eller är det att man är väldigt väluppfostrad? När kan man egentligen kalla sig själv för världsvan?
Jag har rest mycket skulle jag vilja säga, jag har sett andra länder och kulturer - men LÅNGT ifrån alla. Jag har bott i USA i ett år, gått i en skola i en annan kultur och umgåtts med människor med en annan bakgrund, har en bästa kompis som bor ett x antal mil bort - men gör det mig världsvan eller bara en männsika som har vigdat sina vyer?
Min mammas svar på hur hon skulle definera världsvan var: "Man kan hantera människor från andra kulturer". Hur vet man att man kan hantera människor från andra kulturer? Att man kan prata med dem? Ibland har en männsika som kan många språk lättare att prata med människor som inte kan engelska, eller är det kroppspråket och viljan som är viktigt.
Om ni tänker på en person som ni anser världsvan, vem är det då som ploppar upp i erat huvud? Skulle du själv kalla dig världsvan?
När jag har suttit och tänkt på vad världsvan innebär för mig så kan jag inte riktigt bestämma mig.. Är det någon som är berest och kan hantera människor eller är det egentligen bara ett fancy ord vi använder för att beskriva en männsika som vi ser upp till och beundrar? Som kvinna vill man ha en världsvan man men hur kan man säga att man vill ha en världsvan man när man egentligen inte kan mäta om man är världsvan? Social - ja det märker vi, alla kan skilja på social och blyg men världsvan? Vad någon männsika definerar världsvan som kan en annan anse är helt fel..
Trots att Världsvan är svårt att definera och jag inte vet när jag ska använda det så vill jag bli en person som andra anser är världsvan! 
Jag ser iallfall världsvan ut på den här bilden! eller?
Letter
Jag saknar henne, underbara Mrs. Alston - bättre männsika får man leta efter! När jag vara i USA under lovet var hon nästan den första jag träffade och båda nästan grät av lycka. Jag fick vara med på hennes class och jag har så många bra minnen från den klassen, det var där jag umgicks med Tyler, Grace, Ile och Jessica. Nu när jag åker till USA under sommaren ska jag försöka åka och träffa henne igen!
100
Jag är på dåligt humör, jag blir alltid så arg på mig själv när jag är negativ och irriterad.. Varför känner jag så här? Nej, nu ska jag bli glad igen :) Man tjänar inget på att vara på dåligt humör!
Här kommer två bilder från lunchen:
Anna (tagen med min mobil)
Jag (tagen med Annas mobil, anledningen till att bilden är mjukare). Mitt hår var inte så vackert, kanske dags att klippa sig! Imorgon ska jag locka håret så jag får volym!
Rösträtt
Nu måste jag respektera allas åsikter men när det kommer till att alla inte är lika mycket värda - för det är just vad som händer när bara utvalda får rösta - blir jag helt ställd. Nu vet jag inte om hn menade det hn sa men det slog mig att vissa förmodligen tänker så..
Jag tänkte på att det skulle inte låta så här om hn var i den situationen där hn blir av med rösträtten. Jag vet inte om jag har berättat hur stort det var för mig att få gå och rösta! Jag hade rysningar när jag gick in i röstlokalen, pappa hade med sig kameran för att ta vara på ett av de största ögonblicken i mitt liv! Tänk om jag skulle bli av med rösträtten bara för att jag sitter i skolbänken - vem ska då framföra min röst och hur ska de mer välutbildade i samhället kunna veta hur en vanlig skolstudent tycker och känner och vill ha det? Är inte alla lika mycket värda och ska vi inte kunna säga vad vi tycker?
Om vi säger så att alkolister inte skulle får rösta - vem skulle ha koll på vilka som är alkolister? Vem säger att de vill vara alkolister, de kanske råkat hamna där? Vad händer med välutbildade alkolister? Nej, det är helt galet!! Jag kan inte ens se det framför mig: "Du är hemlös, du får inte rösta" - jag blir verkligen upprörd!
Vi kan gå tillbaka till när bara män med en viss inkomst fick rösta, eller efter när kvinnor inte fick rösta - Det var 100 år sedan! Går vi inte tillbaka i tiden om vi skulle göra så att bara de välutbildade skulle få rösta, men nu byter vi istället ut pengar mot utbildning.
Som sagt, jag älskar att jag kan rösta dock har jag svårt att acceptera de som väljer att inte rösta! Okej, vi säger att du inte väljer att rösta men då har du absolut INGEN rätt att klaga på vårt samhälle!!! Röstar du och ditt parti förlorar så får du klaga för att du försökte ändå bidra med något.
Jag vet inte vad jag vill komma med detta inlägg - kände bara att jag var tvungen att ta ut lite frustration...
Kommer ALDRIG glömma detta ögonblick!! Lycka!
mer mogen?
Hur kommer det sig att man dömer efter färger - är inte färger bara färger? Jag älskar rosa, mitt rum hos pappa är helt rosa och jag kommer att skaffa en rosa bil någon gång i framtiden men bara för att jag går i rosa gummistövlar och har ett rosa paraply betyder det inte att jag är omogen och barnslig (sen att jag kanske råkar vara det är en annan femma). Men hur blev det så att färger betyder så mycket?
Det är ganska häftigt att vi kopplar ihop färger med olika känslor! Om jag säger kärlek, vilken färg kommer upp i erat huvud? Säger jag arg, vilken färg ser ni då?
Nu har jag iallafall en mer mogen design, jag är fortfarande samma Stephanie men genom att ändra till svart/vitt så passar det mer till vad jag skriver.
Franklin fick ha rosa i sin skål :)
photo shoot
<3
Ignite the light
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
And I'm that little bit of hope
When my back's against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
trött_tjej91
Styra dina känslor
För er som inte vet det går jag JENSEN gymnasium södra och där läser vi kursen Mental Träning vilket ska hjälpa oss med det mentala och psykiska. Under mitt första och andra år som jag läste MT lärde jag mig mycket, problemet var bara att det mesta jag lärde mig kunde jag bara teoretiskt - att använda det i praktiken var svårare. Visst, att sätta upp SMARTa mål är lätt och att lära mig att visualisera är inte en jätte stor utmaning. Det jag fann svårt var att verkligen använda mig av det när jag behövde och ibland var det svårt att förstå syftet med olika uppgifter. Egentligen skulle inte det här inlägget handla om MT riktigt men jag vill bara ge lite bakgrundsinformation. Iallafall så fick en ny lärare i Mental Träning idag och jag ska berätta lite varför jag fick ett bra första intryck av honom..
"Det är upp till dig att styra dina känslor och du väljer hur du vill påverkas" - Visst, vi vet men hur lätt är det egentligen. Att gå runt och säga det är en helt annan sak än att faktiskt göra det! Men hur gör vi egentligen för att styra våra känslor? Vad som kan vara svårt för oss är att förstå att vi inte kan styra allt runt omkring oss, vi kan inte bestämma hur andra ska känna eller hur de tänker. Vad vi måste göra är att se saker från ett annat perspektiv och styra det vi kan styra - våra känslor! Detta är något jag insåg för ett tag sedan men visste inte riktigt vad jag gjorde och idag när vår nya MT-lärare sa "Styra dina känslor" så blev jag glad - det exakt så man ska beskriva det och han har inte insett det genom att läsa en textbok utan han har levt och förstått att det är så man får ut det bästa ur livet!
Jag är extremt morgontrött och jag kan välja - vill jag vara sur och deppig bara för att jag hatar morgonar och hellre skulle vilja ligga i sängen eller så kan jag göra det bästa av det och må bra! Det är verkligen enkelt - allt man får fråga sig själv är vad vinner jag på att vara negativ? Inget är svaret.
Vår nya MT-lärare tog upp ett väldigt bra exempel: Du ska på en jobbintervju - du kan välja mellan att vara nervös innan och tänka att "jag kommer aldrig få det här jobbet" eller så kan man gå dit, vara sig själv och se det som deras förlust. Man kan inte kontrollera allt och skulle det vara så att man inte får jobbet så kanske det var så att man inte passade bäst för det arbetet - det finns flera jobb därute och genom att inte deppa ihop utan istället ta nya tag och söka ett nytt jobb blir det bra.
Jag tycker att det är underbart när människor inser sådanna saker i sig själva. Visst, du kan gå 25 utbildningar och läsa 100 böcker men jag lär mig bäst när jag lär mig själv och får ta del av andras upplevelser (en av anledningarna till att jag skriver ut mycket sånt här i bloggen) och nu har jag höga förväntningar på vår MT-lärare. Förhoppningsvis kan han komma med information och kunskap som vi faktikst behöver. Jag är inte en stark människa idag för att jag har läst mental träning i 2,5 år - jag är en stark människa för att jag har insett att det är i mig själv jag kan utvecklas och bli starkare. Ingen annan kan förändra oss - men andra kan hjälpa oss förändra oss själva!
Glöm inte bort att du kan styra dina känslor och du kan förändra helt hur du ser på världen så länge du vill! Vet inte om det här inlägget var givande eller sammanhängande men jag förstår iallafall vad jag menar!
Due date
Var och såg Due Date med Berlin gänget (minus 3). Det var verkligen jätte mysigt! Filmen var jätte dålig, eller jätte dålig - jag garvade hela filmen för att det var så dåliga skämt men jag skulle nog inte se om den.. eller jag vet inte. Bästa var sällskapet!
Jag ska vara tråkig idag, prioritera skolarbete framför att gå ut och ha roligt med vänner. Jag ligger lite efter och jag har två inlämmningar idag. Spännande att se om jag kan klara av att göra dem bra och hinna lämna in dem, brukar annars vilja ha börjat några dagar tidigare så jag kan skriva om och skriva bra men nu ser jag det istället som en utmaning där jag utmanar mig själv att klara av att skriva det här bra.
Valde att läsa igenom hela systembolagets bok om myter och sanningar om alkohol - känner att jag är lite mer påläst och kan nu svara ännu bättre på varför jag inte dricker.
Imorgon ska jag umgås med min bror, Bella. Har inte sett henne på flera veckor och jag saknar henne verkligen! (Kan man skriva sett eller kommer jag med en direktöversättning?)
Nu blir det plugg och senare mys med mammsen :)
"FOTODAGS!!!" Ibland är jag jobbig tydligen.. haha! Älskar vänner som kan vända en dålig dag till en underbar dag!
Var den du vill vara
När jag var liten var jag extremt blyg, skulle du lära känna mig idag skulle du aldrig tro mig men jag tyckte det var jätte jätte jobbigt att gå hem till människor och jag kunde bara släppa loss när jag verkligen kände personen. Jag var så blyg att jag tyckte att det var jobbigt att gå hem till min egna mormor! När jag gick i 6an/7an så träffade jag nya kompisar och dom var super sociala och jag beundrade verkligen det hos dem, de kunde gå fram och prata med vem som helst om vad som helst! Jag beundrade verkligen den egenskapen hos dem och jag var verkligen avundsjuk på att jag inte var så social och cool som de var.
Ju mer jag umgicks med dem ju mer önskade jag att jag var lika utåtriktad och tillslut fick jag för mig att jag skulle börja bli mer social och utåtriktad. Jag ändrade på mig själv, jag valde att gå fram till främmande människor och vara social även fast det var jätte jobbigt men tillslut blev jag den jag ville vara. Jag fejkade det tills jag blev det! Mina föräldrar har alltid sett mig som blyg och det tog ett tag för dem att inse att jag hade förändrats så när de berättade om mig för deras vänner beskrev de mig som blyg och efter att vännerna hade träffat mig så berättade de för mina föräldrar att jag var motsatsen - vilket jag verkligen är. Idag berättade min mamma för mig att hon har lärt sig att koppla bort mig för att jag pratar så mycket, jag kan stå precis bakom men hon lyssnar inte, min röst når inte fram..
Idag är jag överssocial och om jag inte hade insett att jag kunde vara som jag ville hade jag fortfarande varit blyg. Jag har inga problem med att stå helt ensam i en busskur och dansa, går jag vilse är jag glad för då får jag chansen att prata med människor!
Jag pratade med min kusin och hon sa att hon tyckte att jag var så cool för att jag är så positiv och social och hon ville vara som jag, mitt svar var: "var jag, härma mig tills du blir som jag" Varför nöja sig om man vill vara något mer. Fake it until you make it!!!!
Kom ihåg, var den du vill vara!
Jag har ett problem..
It can only get better
Klockan är snart 21 och jag ligger i sängen redo att sova. Jag vet inte om jag är helt återställd efter influensan för jag sover extremt mycket och äter mindre än vanligt. När jag kom hem från skolan stannade jag i centrum och köpte ett kilo blodapelsiner och åt upp alla så fort jag kom hem. Som vegetarian längtar jag efter lite blod ibland..
Dagen idag var lite jobbigare än vanligt men det blir bra imorgon!
jag hittade min riddare i skinande rustning - bokstavligen
Attityd
“There is little difference in people, but that little difference makes a big difference. The little difference is attitude. The big difference is whether it is positive or negative.” - W. Clement Stone
Vinner man verkligen?
Utbytesstudent!
Rättigheten att stänga av min mobiltelefon
Mobilen skapar stress, det värsta som finns är när man har en diskussion med en vän över sms, men snälla: är det så viktig ring varandra eller träffas! Ta det inte över sms, man kan inte höra betoningar och det är lätt att det blir feltolkat. Om det är så viktigt att få fram något så kan man vänta lite. Fega människor tar gärna upp saker de inte vågar säga mellan 4 ögon bakom en dator eller mobil.
Jag har egentligen en mobil för att kunna kontakta vänner och familj om man ska mötas och det är det får mig att känna mig säkrare när jag går ensam. Inte för att få fyllesms och att männsikor ska ta upp hur de känner över vissa saker. Allting förstoras när man tar upp det via mobil - man misstolkar varandra när man inte hör betoningar och allt blåses upp till en stor jäkla röra.
Jag ska även införa att ingen får smsa mig när de är påverkade av alkohol - jag vill inte ha några fyllesms som man inte kan stå för dagen efter.. Sen har de turen att de kan skylla på alkoholen men det gör det fortfarande inte okej att min helg blev förstörd, vilket ha hänt x antal gånger nu.
Jag hade en tjejkompis i USA som varken hade smsfunktion på mobilen eller facebook. Hon var den lugnaste människan jag har träffat och jag säger inte att det var på grund av det men det hade verkligen påverkan. Hon bråkade inte med sina vänner eller pojkvän så ofta som andra männsikor gjorde och hon sa att hon förstod inte syftet med allt, det gör mer ont än gott. Det får man säga vad man vill om men jag håller med om att det finns mycket negativt.
Nej, jag bryr mig inte om att andra anser att det är jobbigt att jag har min mobil avstängd - är det så jäkla viktigt så kan ni kolla upp hemnummer eller mina föräldrars nummer, ni har även facebook och vet vart jag bor och så allvarligt är det förmodligen inte.
Är det bara jag som anser att mobilen tillför mer stress i vardagen?
Riskakor
Solsidan
Ikväll början solsidan! Jag såg alla avsnitt av solsidan för första gången innan nyår och hade innan dess inte haft något intresse av att se det men av någon anledning blev det direkt en av mina favoritshower. Jag längtar efter att klockan ska bli 20, 30 minuter av lycka står på schemat.
Lillebror och jag
Gymnasiedrama
Tänk tillbaka på när ni var runt 4-5 år, vad var det värsta som kunde hända? Mitt svar är att en leksak gick sönder, jag kunde gråta i timmat över mina leksaker och de var en stor del av ens värld. Nu när man tänker tillbaka på det så känns det bara töntigt men om någon skulle ja sagt det till mig då hade jag bara blivit ännu mer ledsen. Kolla tillbaka på när man började skolan så kunde man bli arg på att någon hade en likadan tröja som en och nu blev helt plötsligt vänner det man började bråka om, "Vi har faktiskt varit vänner jätte länge och är därför mycket bättre vänner än vad ni är!". Vad som händer är att våra världar förändras och det som är viktigt nu kommer förmodligen inte vara lika viktigt i nästa fas i livet. Nu handlar det fortfarande om vänner, man blir osams med vänner över missförstånd, varför blev inte jag illfrågad om att gå med ut på krogen och hur ska jag få ihop pengar för att kunna köpa den snygga tröjan jag vill ha? Även fast vi kommer se det som urlöjligt när vi helt plötlsigt bråttas med nya problem när vi helt plötsligt står på egna ben och de trygga sakerna som våra föräldrar alltid bidrog med är något vi måste göra själva.
Vi lär oss hantera och framförallt prioritera saker i våra liv och trots att det kanske känns urlöjligt måste vi gå igenom de olika faserna för att kunna gå vidare, hur ska vi annars lära oss att prioritera? Vi måste se allt i livet som något vi utvecklas av, vi lär oss bäst av livet genom att leva det och även fast man ska lära sig från andras misstag måste man göra sina egna också.
Jag är så sjukt trött på gymnasiedrama, jag känner verkligen att jag är för självsäker för att behöva sitta och må dåligt över småsaker som om några år inte kommer betyda någonting. Jag måste bli bättre på att ändra saker i min vardag som jag inte trivs med eller annat som får mig att må dåligt. Jag blir bara bättre och bättre men man slutar aldrig att utvecklas men genom att förstå själv vad man vill så kan man ta nästa steg och göra en förändring. Jag är duktig på att vara huvudrollen i mitt egna liv men ibland glömmer jag bort det och låter mig själv må dåligt, för är det någonting jag jag lärt mig är det ingen annan som får dig att må dåligt, det är du själv som tillåter dig själv att må dåligt och visst, man kan skylla på andra men då gör vi helt plötlsigt oss själva till någon biroll och det är verkligen inte vad vi ska vara i våra egna liv!
Jag säger inte att vi ska vara positiva konstant och undvika allt människor säger, finns det någon logik i vad någon anann säger ska man tänka på det men är det så att man har en vän som får en att må dåligt med regelbundna mellanrum är det kanske dag att prata med den männsikan face-to-face eller bara inse att du inte får ut något av eran relation och det är dags att få in lite frisk luft!
Varför skriver jag det här? Har verkligen ingen aning, det bara slog mig att drama finns alltid - det kommer i olika former och mängder och allt vi kan göra är att ändra på vår situation så att vi slipper drama i för stora mängder och utvecklas av den vi inte kan göra någonting åt! Glöm inte bort att lev livet och som Amanda har fått mig att inse ska vi inte ångra någonting, se bara på det från ett annat perspektiv och kör på. Det ändra man kommer att ångra är det man inte gör och hur ska man kunna veta att det var fel om man inte testade det? Det är vad jag kopplar ihop med att inte ångra någonting!
Lördagsmys med Amanda
God morgon
Snart gäller det
Har inte berättat att nu har ansökningshandlingarna skickats! Snart blir det ut på äventyr igen. Det ända negativa med det är att jag bara kommer att spendera en månad i USA under sommaren, 2 veckor på Hawaii och 2 i Arizona, sen blir det Sverige för att göra sig iordning för en ny flytt. Jag är väldigt hemlighetsfull nu men jag berättar snart vad som pågår!
U smile
Nu börjar hostan försvinna, kommer förmodligen inte gå till skolan imorgon heller men vi får se.
Eftersom jag har spenderat så mycket tid i sängen så har jag ägnat lite tid åt en berlin film där jag klippte ihop bilder och filmer med musik, Berlin var världens roligaste resa och nu när man kollar på filmen undrar man bara vad det är för fel på oss. Man måste känna gänget för att förstå! Min mamma och bror kollade på filmen utan min vetskap och nu är de övertygade om att jag måste dricka något när jag umgås med dem eftersom de är så jäkla knasiga. Det gäller bara att ha en skadad personlighet så passar man in, haha.
Jag har även jobbat lite med bloggdesignen idag men vi får se om jag ska ändra till den. Det är alltid jobbigt att ändra på något som man är van vid vilket får mig att vilja ändra ännu mer men det gäller att hitta en design man verkligen gillar.
Lyssnar på Justin Bieber, har aldrig förstått varför man ska hata Justin, eller någon anna för den delen.. Finns det någon anledning att vilja se honom död bara för att han är liten och man inte gillar musiken?
Nu ska jag sova, god natt!
Berlinmuren
Ge upp!
Apfelstrudel!!!!!!
jag saknar berlin redan.. Bästa resan!
Maltish
Nyår
Kusin Vendela, mamma och jag
Kusin Thea och jag - vi älskar skor
cool brud
Jag, lillebror och kusiner
Jag och mormor
Rubril
Berlin
Nu har jag precis vaknat efter en full natt av dans! Vi var på weekend igår och dansade till (om ni frågar mig så lät det som) en och samma technolåt. Jag blev gårdagens hjälte när jag lyckades få in några av killarna som hade blivit nekade för att de bara hade kopior av sina pass, men vakterna kunde inte motstå min charm och min fantastiska övertalningsförmåga. Precis innan jag skulle gå till vakterna så tog de andra av mig halsduken och öppnade min jacka, haha, när Amanda och Linn hade gått fram (tjejerna är grymt snygga och långa så vi skickade fram dom först) så hade de sagt nej men så kom jag, nykter med stabil engelska och jag fick ta med mina boys in . Jag räddade iallafall kvällen och vi hade riktigt roligt. Det är riktigt äckligt att man får röka inne på klubbarna, mina ögon sved som in i helsike och tårarna rann för att det var så mycket rök. Mina kläder luktar inte gott nu och som ickerökare är jag inte direkt van vid det eller önskade att det skulle hända men men, that's life.
Ikväll blir det ett nytt dansgolv men med förmodligen samma musik (eftersom de är allt de spelar här). Jag undrar om musiken blir bättre och man är påverkad? Varför skulle annars människor gå ut och dansa techno-style till musik som låter likadant i 7 timmar? ´
Jag har kul iallafall och jag håller igång hela tiden, nu väntar jag på att alla andra ska vakna och sen blir det frukost! Så god morgon berlin, nu kör vi igen!!
