att säga hej då är aldrig lätt

En del hej då'n idag.. Jag tycker att det är jobbigt så jag försöker att undvika att säga det, bara försvinna helt enkelt och sedan komma tillbaka i Maj och märka att folk inte ens lagt märke till att jag försvunnit. Känns nästan som att jag sårar människor för att jag åker iväg och uppfyller mina drömmar men så kan jag ju inte tänka och jag tycker inte att det är okej att en del människor försöker få det till att jag är egoistisk för det hjälper inte mitt samvete just nu..

Ska packa, om några timmar bär det av till Arlanda för att åka på nya äventyr! Jag ser bara fram emot det, JÄKLAR vad kul jag ska ha!


Tankar

För två år sedan satt jag och bloggade om min USA hysteri, allt jag gjorde var att googla om USA, läsa andras bloggar, drömde mig bort och längtade efter att få åka på äventyr. Nu sitter jag här, två år senare och är lika hysterisk. Mycket energi går åt att drömma mig bort, jag jobbar med ansökningarna och jag vet att snart åker jag igen. Känslorna är inte lika starka än men det är för att jag inte har skickat in hela min ansökan än men om några veckor kanske.

Det är mycket som skiljer sig den här gången från förra, jag vet hur det känns att vara borta och nu är jag inte nervös överhuvudtaget, för två år sedan satt jag och oroade mig (i onödan) om hemlängtan och var väldigt osäker på många saker. På det sättet märker jag att jag har utvecklats, jag vet att jag kommer kunna klara mig utan min "trygghet" i Sverige, "tryggheten" har jag inom mig! Den här gången så tar jag inte en "paus" från mitt svenska liv, jag ska faktiskt ta studenten, ha en rolig sommar och plugga vidare på en ort som ligger längre bort än Lund.

Tiden kommer att gå fort, när jag vet vart jag ska plugga kommer tiden att gå ännu snabbare! Som jag vet från förra gången går tiden snabbt, lite förfort ibland. Det är svårt att hänga med och samtidigt som man ska ta vara på tiden med alla här hemma så vet jag att tiden aldrig räcker och jag kommer att ångra att jag inte spenderade tillräckligt med helger hemma hos mamma/pappa. Men här är ännu en skillnad, jag kan åka hem till Sverige när jag vill och om jag vill. Jag kan åka hem över ett lov vilket jag inte kunde förra gången och när man vet att man har friheten så blir det inte så jobbigt.

Blir det som jag har planerat kommer jag att vara borta i MINST 8 år. Jag kommer att spendera majoriteten av mina år i ett annat land och det blir inte som förra gången att "hej, jag kommer att vara borta i ett år, sen kan vi umgås varje dag". Jag hade lika gärna kunnat åka till Umeå och pluggat och jag hade fortfarande inte sett min familj varje dag så vad är det egentligen för skillnad på att plugga här och i något annat land? Jag behöver känslan av att jag är fri, att jag upptäcker något nytt och Sverige kan jag mer än något annat land.  

Det är ungefär 175 dagar kvar tills jag åker. Det ser ut som en stor siffra, 3 tal men det går snabbare än vad man tror, men samtidigt inte snabbt nog. Just nu går det långsamt men när jag sitter kvällen innan och packar kommer jag undra vart tiden försvann.

Vi får se vad jag skriver när det är 100 dagar kvar... Känns som att det är en evighet kvar!